alska din mage
yoga + ibs = samma men olika

Upp på mattan, upp på mattan! Orden ekar i mitt huvud. Nu har du inte satt din fot på mattan på flera dagar. Upp på mattan! Svårt, svårt att hamna på mattan. Spännande att något jag vet gör mig gott ändå är svårt att få till. Något jag älskar och ändå svårt att prioritera och faktiskt göra. Yoga handlar mest om att ställa sig på mattan. När du gjort det är resten så enkelt.

Så vad gör jag när jag bara inte får till det? När den inre konversationen och kritikern rasar i takt med kroppens förstelning. Jo, jag tänker på att jag ska göra något åt det. I flera dagar, veckor? Och jag tänker och tänker. Till slut blir jag så trött på mig själv att jag faktiskt ställer mig på mattan. Bara för att visa att jag kan. I ren ilska.

Sen sluter jag ögonen och bara vilar i mitt andetag.

Jag tror inte jag är unik. Jag tror fler än jag gör precis likadant. Med mycket i livet. Samma gäller magen. Och IBS. Jag kan älska min mage ena dagen – fatta beslut som bar här bra för magen. Sedan en annan dag kan jag helt strunta i allt som är bra för mig. Min mage strejkar och jag mår sämre. Och jag vet varför.

Yoga handlar om att göra lite varje dag. Varje dag. Yoga handlar om att vara medveten om att yogan görs varje dag. Och att vara uthållig.

Att ha IBS handlar om att vara uthållig, envis och medveten. När yogan går bra, mår magen bra och då mår jag bra.

Kanske känner du igen dig?

// Jenny