Jag är en sån där morgonpigg och glad person som retar gallfeber på alla som tycker det är svårt att komma igång på morgonen. Mina föräldrar berättar att de kämpade med att få i mig välling i rätt sekund, helst redan innan jag vaknat, för att undvika gallskrik orsakade av hunger. Idag skrattar vi åt det för att det fortfarande är så trots att jag är medelålders. Frukost är viktigaste målet för mig. Får jag inte i mig frukost inom kort efter att jag vaknat så dalar mitt humör och jag blir riktigt gnällig, sur och lättretad.
Med denna insikt och kunskap om mig själv reste jag för ett par år sedan på min första yoga-retreat. Jag skulle befinna mig på en ö i skärgården under 5 dagar mitt på sommaren. Dagarna skulle fyllas med tystnad, yoga, föreläsningar och meditation. Men det fanns ett problem. Tidiga morgnar med yoga UTAN frukost innan! Det betydde att första yogapasset började kl 06.00 och pågick intensivt till kl 09.00 följd av frukost som serverades på den vackra glasverandan med utsikt över havet. Jag visste ärligt talat inte om jag skulle klara av det. Jag litade inte på att min kropp skulle orka, om mitt sinne skulle kunna släppa tanken på mat eller om jag skulle fräsa och skrika på de andra deltagarna. Väl förberedd hade jag packat mandlar i väskan ut till ön. Min plan var att trots rekommendationen att inte äta innan, äta mina mandlar varje morgon kl 05.50. Med tankar av misslyckande proppade jag munnen full innan morgonens pass på den första dagen. Jag satt på sängkanten och undrade varför just jag var skapt med ett blodsocker som styrde mitt liv. Tänk om det var så att jag kunde prova att vara vaken 3 timmar innan jag åt något? Skulle jag våga utmana den sanning som jag levt med hela mitt liv?
Min sanning var sann. Om jag inte åt direkt efter uppvaknandet skulle det få en effekt fysiskt – jag skulle må illa, känna mig snurrig och dessutom skulle mitt tålamod helt försvinna och jag skulle bli fräsig och arg. Skulle jag vara modig nog att dag 2 prova utan mandlarna? Efter första dagens tidiga morgonpass var avklarat var jag arg, trött och undrade varför jag hade trott att 10 mandlar skulle göra skillnad. Under de tre timmarna på mattan hade jag resonerat fram och tillbaka hur jag skulle undvika de tidiga morgnarna med yoga. Kanske kunde jag ändå få frukost innan, kanske kunde jag äta många fler mandlar, kanske kunde jag slippa passet? Min kropp var helt slut, men ännu tröttare var mitt sinne efter att jag fört en inre konversation med mig själv där jag klandrat mig för att jag hade dålig karaktär, att jag var sämst på yoga, att jag var misslyckad och att jag försökte smita från något jag egentligen visste att jag älskade. Det kändes där och då som att jag borde åka hem.
Det fina med mat är att så snart jag fått i mig näringen från frukosten så lättade de orosmoln jag känt under passet. Klarhet i tanken återkom och istället föddes en nyfikenhet över vad det egntligen var som hade hänt på morgonen. Logiskt visste jag att borde kunna yoga tre timmar innan frukost. Kroppen klarar av det. Jag skulle inte dö. Troligtvis inte heller vara odräglig mot de andra deltagarna eftersom tystnad ända fram till lunch var en av reglerna. Skulle jag våga prova?
Något hände den där morgonen. Jag insåg att jag lever med en hel rad sanningar som inte är sanna. Morgonen dag 2 vaknade jag med en övertygelse att nyfiket utforska vad som egentligen hände och pågick varje sekund. Jag ville vara helt närvarande och utan att döma eller värdera, bara observera mina tankar om min hunger, mina förväntningar på att börja må illa snart, mina tankar om min karaktär och prestation och med vilken ton jag talade om och med mig själv.
Efter passet dag 2 log jag i kön till frukosten. Jag kände mig lättad, nyfiken och stolt över mig. Att jag vågat möta mig själv på mattan och att jag gett mig själv chansen att se min värld för vad den är och inte för vad jag förväntat mig eller utifrån ett mönster som jag levt med i över 40 år. Hungern försvann naturligtvis inte. Miraklet skedde i mig – i insikten att det är möjligt att ändra på saker som inte fyller något vettigt syfte och att det går att minska på alla de begränsningar och drama som vi skapar i våra liv varje dag – i stort som smått!
Nu önskar jag dig en riktigt fin söndag!
/Jenny
