avföringstransplantation
Avföringstransplantation

Avföringstransplantation är allt mer i ropet efter att man förstått att tarmbiotan eller tarmfloran är avgörande för uppkomsten av många sjukdomar. Vi vet att våra tarmbakterier mår bra av frukt, grönsaker, baljväxter, nötter och frön. De blir färre, både totalt och antalet stammar, när vi äter processad mat med mycket fett och socker.

Behandling vid flera sjukdomar

Avföringstransplantation låter ju i många människors öron låter lite konstigt, men den senaste forskningen undersöker just nu om avföringstransplantation kan vara lämplig i behandling av inte bara magbesvär, utan även diabetes typ 1, Parkinsons sjukdom och autism. Dessutom tittar man på om tarmbiotans sammansättning kan påverka vikten. I så fall skulle överviktiga personer kunna få tarmbiota från normalviktiga personer och på så vis ha lättare att gå ner i vikt.

Effektivt vid clostridiuminfektion

Avföringstransplantation har använts framgångsrikt vid behandling av infektioner med den elakartade bakterien Clostridium Dificile. Infektionen uppstår vanligen efter en antibiotikabehandling då bakterien har lättare att få fäste, vilket snabbt kan ge en överväxt i tarmen. Det resulterar i frekventa diarréer, ibland så svåra att man blir totalt handikappad. Av de infekterade som behandlas med avföringstransplantation blir över 90 procent hjälpta och helt av med sina besvär. Ofta behövs bara en enda transplantation.

Avföringstransplantation vid IBS?

Vid andra tillstånd som Crohns, ulcerös kolit och IBS finns begränsat med studier och resultaten är inte lika lovande som vid infektion av Clostridium Dificile. Det kan bero på att det är andra faktorer än bara rubbningar i tarmbiotan som påverkar vid IBS. Flera omgångar av transplantationer görs då i stället för att underlätta för bakterierna att kolonisera i tarmen, men utan förändring i kost och livsstil verkar det vara svårt att få ett bestående resultat. Vanligen används ett par deciliter utspädd avföring som förs in antingen med en sond via näsan, förbi magsäcken ända ner till tunntarmen. Alternativt förs den in via anus med koloskopi ungefär en meter upp i tjocktarmen eller med rektoskopi bara någon decimeter in i ändtarmen. Avföringen kan komma från donator, till exempel en släkting. Det finns också odlingar på de större sjukhusen i Sverige. Huvudsaken är att tarmfloran hos donatorn är så optimal som möjligt.

Tillräckliga studier på avföringstransplantation vid IBS saknas varför vi idag inte rekommenderar detta som ett förstahandsalternativ. Kost- och livsstilsförändringar är i grunden det viktigaste, även om man gör en transplantation. Bakterierna har svårt att stanna i tarmen så länge de får fel mat och påverkas av stress.

Läs mer om vilken sorts mat som är extra bra för tarmbakterierna.

Sofia Antonsson
Dietist, Belly Balance